Nu sitter man här, hemkommen från skolan och tittar på gamla videoklipp som pappa spelade när jag var ung. Vilket får mig att sakna familjen så otroligt mycket just nu. När jag valde att åka utomland tänkte jag, ooh skönt å komma iväg lite, men inte trodde jag att jag skulle sakna min familj såhär mycket.

Jag har alltid varit den, när jag studerat i jönköping, som åkte hem till föräldrarna i västervik varannan helg eller var tredje hel, och mamma som jag är stolt att säga är min bästa vän (förstår inte hur vissa inte kan ha en bra relation med sina föräldrar) vi pratade jämt, varje dag i mobilen om allt festande och allt som hände i jönköping.
Och jag är så glad att jag har föräldrar som är helt okej med att jag festar och har kul. Finns så många albanska föräldrar som inte tillåter sina döttrar att festa, och då måste de ljuga. De problemet har inte jag som tur är.

Men när jag är här så kan jag inte riktigt ringa till sverige när jag vill, så blir att man pratar med föräldrarna genom skype, dock så är man inte hemma så ofta, så ibland händer det att man kanske inte snacka på 3 dagar. Föräldrarna jobbar och när det är hemkommna så är jag i skolan, eller ute. Så hemlängtan är lite föör stor just nu. Men har beräknat att det är mindre än 100 dagar, och så saknar jag mammas mat, och svensk mat och svensk godis, och att lätt kunna utrycka mig på svenska utan att tänka på hur man säger vissa ord. Mycket man saknar.

Dock kommer det nog vara tvärtom när jag åker härifrån, då kommer jag sakna allt som finns är, och allt roligt vi har hittat på, så jag ska försöka njuta av tiden här och bara gilla läget, och tänka på att jag kommer hem när jag väl kommer hem.

Så ta hand om er där ute, ta vara på den tid ni har var ni nu är, och njut av stunden!

Cheers!